Min första blogg
Vem är jag?
1990, 22 juni.. på midsommarafton.
Då poppade en liten unge ut från sin mor. Väl ute, så blev hon förbannad över kylan, ljuset o att alla skulle glo, så hon började skrika som fan. Antar att just detta inte är någon ovanlighet bland "pissed off babys".
Tjejen växte upp, med stora tankar och drömmar.
Men visst fan var hon för lat för att göra något.
Hon döptes till Erika. Det är nu vid det namnet ni känner henne.
Nu sitter hon här, och tänker tillbaka på sin barndom, när hon var en liten knodd.
Då allting var lek. Visste inte ens vad begreppet seriös var då. Önskar nästan att jag var liten igen. Tänk att man kunde roas i flera timmar, av bara en liten pinne, eller lite sand.
Om nu detta hade varit mitt livs underhållning, tänk vad rik jag hade varit. Allting hade varit så enkelt. Då hade jag bara kunnat besparat mig en massa pengar, och om man då adderar det med ett stabilt jobb...
Tänk då så mycket sand jag hade kunnat köpa! Om jag bara hade varit intresserad av sand.
Men nejdå, nu ska det vara stora fester, glada gubbar på msn, och tekniska prylar upp över öronen.
Sen alla dessa normer, ideal och skit.. Varför? Inte blir vi glada av det i alla fall. Tror faktiskt att vi skulle behöva isolera oss från omvärlden, med en spann, en spade, och en sandlåda. För att verkligen uppskatta livet. Använda fantasin. Vara barn en stund till.
Ha inte så bråttom med att bli vuxna, tro mig, barn har roligare, mindre ansvar och har folk som sköter allt och tar hand om en.
Kommentarer
Postat av: Morsan
Tänk att det var världens vackraste baby som kom ut! Du fick gärna skrika lite, du var så extra söt då... ett pyttelitet rosa ansikte som skrynklar sig.
Trackback
